Jag har ingen energi för bloggandet just nu. Men livet fortgår, även om det inte finns mycket ork eller tid för annat än att jobb & vardag. Jag dyker kanske upp på en annan plats så småningom. Stay tuned.

Detta torsdagstema fick inte den positiva känsla jag ville ge den från början utan istället fick det illustrera den sämsta tiden i mitt liv då min BDD styrde allt jag gjorde. Jag fann vid tidpunkten ett foto på nätet och föreställde mig ibland att jag gick runt med en papperspåse på huvudet med samma budskap.
//Referensbild//

Hade tänkt att skippa torsdagstemat denna vecka, men efter en snabb kladd under nattens jobb är jag med i alla fall. Flera bidrag kan ni se hos Nollfemnolltvå.

A3 på akvarellpapper. Akvarell & akryl.

Häromdagen var vi nere på stan och inhandlade lite nya konstnärsprylar så igår plockade jag fram mina akvarell- och akrylfärger för första gången på flera månader. Detta blev resultatet. Roligt att komma igång och bara kladda lite. Jag är ganska nöjd ändå med tanke på hur ringrostig jag är. Ursäkta den dåliga bilden. Jag var tvungen att använda blixt med fuljus för att slippa en massa ISO-brus.

I min tråkiga hjärna var detta det första jag tänkte på när jag såg vad temat var för Torsdagstemat denna vecka. Siffran 3 på teckenspråk (svenska).

Veckans torsdagstema ”3″ valdes av Artemilia. Fler bidrag kan du se i hennes blogg.

För ett par dagar sedan skrev jag en presentation i en sluten grupp på Facebook, jag tänkte att jag skulle dela med mig av presentationen även här eftersom jag fick så fin respons. Jag har inte berättat så mycket om Pudd och hans CP-skada innan nämligen. So here we go:

Hej! Jag tänkte göra en liten presentation av mig och Pudd som går under kategorin ”bonusförälder” och ”bonusbarn”.

Jag heter Ina, är 28 är och arbetar som personlig assistent till ett barn med svårt flerfunktionshinder. Jag älskar mitt jobb! På fritiden målar jag mycket och gärna och har till och med börjat sälja några av mina verk vilket är enormt roligt. Jag är född och uppvuxen i Västerås, men har bott i både Katrineholm och Eskilstuna. Bor numer tillsammans med Pudd och hans pappa Jon i Göteborg.

På bilden ser ni mig och Pudd. Pudd är min sambo Jons son. Han är 8 år och den bästa ungen jag nånsin träffat. Partisk? Jag? Nä! ;) Han har en CP-skada med obestämd variant. Jag tror Jon brukar säga att det ter sig som en blandning av dyskinetisk och spastisk CP. Han har även epilepsi.

Att vara bonusförälder till ett barn med en ganska svår funktionsnedsättning skiljer sig nog egentligen inte särskilt från att vara bonusförälder över lag.
När det kommer till Pudd som kommunicerar med Bliss, lite ljud och lite teckenspråk var den största utmaningen kommunikationen. Men, ganska snabbt kommunicerade vi nästan helt fritt! Det är fortfarande svårt ibland, för honom, men han är smart och kreativ unge och hittar oftast sätt att göra sig förstådd på! :)

Jag har ofta fått frågor från omgivningen när de hör att jag är bonusförälder till ett barn med en såpass svår funktionsnedsättning som Pudd ändå har. ”Hur tänkte du innan?” ”Är det inte jobbigt att vara bonusförälder till ett barn med särskilda behov?”

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var livrädd till en början. Yikes! Men sen, en dag i augusti 2011 fick jag träffa honom för första gången. Vi klickade direkt och jag tror han blev lika förtjust i mig som jag i honom!

Det blev dock en enorm omställning i livet för mig. Från singel i en lägenhet i Eskilstuna till sambo med barn i en lägenhet i Göteborg.

Omställningen var enormt påfrestande till en början, men med tiden har jag fallit in i rollen som bonusförälder till Pudd. Som jag älskar den ungen!

Och jo, det är jobbigt att vara bonusförälder till ett barn med särskilda behov ibland. Inte för att han har särskilda behov – utan för att samhället/människor konsekvent utesluter dessa barn/människor. Ni andra föräldrar vet nog precis vad jag pratar om.

Jag gjorde valet att bli bonusförälder till ett speciellt barn den där dagen i augusti. Jag tog ett jättesteg och jag har aldrig ångrat mig en sekund. Tvärtom är han en av de bästa sakerna som hänt mig. Det är som sagt skitjobbigt ibland, men allt det fina väger upp det tunga många gånger om.

(Pinterest)

Vi firade in det nya året på Lindholmen tillsammans med fina vänner, god mat och champagne. Jag var/är tokförkyld, så det blev ytterst lugnt. En bakfylla hade dock nästan varit trevligt dagen efter, istället för de tusen liter snor och febern som däckade mig helt.

Som sagt tänker jag inte skriva någon årskrönika/-summering i år. Bilder it is. Dessa är tagna mellan juli-december.

Gott nytt år kära vänner & annat löst folk som kikar in här!

Jag orkar inte summera året med ord, så istället har jag gjort kollage med bilder från Instagram. Detta är bilder från januari till juni.